Uppdaterad Källorna lästa
Teknikerna
Det finns fyra huvudspår att välja mellan för en enskild avloppsanläggning, och skillnaden handlar mindre om pris än om vad marken tillåter och vilken skyddsnivå som gäller. Så fungerar var och en, och så här brukar de falla bort.
Lösningarna i överblick
| Teknik | Så renas vattnet | Kräver | Faller bort när |
|---|---|---|---|
| Slamavskiljare | Renar inte – skiljer av slam och fett före nästa steg | Plats för slambilen och regelbunden tömning | Sällan. Den ingår i nästan varje lösning |
| Infiltration | Markens egna jordlager är filtret | Yta, rätt jordart, avstånd till grundvattnet | Marken är lera eller berg, eller grundvattnet ligger för högt |
| Markbädd | Påförd sand är filtret, vattnet samlas upp i botten | Yta, en godtagbar utsläppspunkt | Det inte finns någonstans att göra av det uppsamlade vattnet |
| Kompaktfilter och biomoduler | Förtillverkade moduler ersätter en del av sanden | Mindre yta än markbädd, fortfarande grävning | Tomten inte rymmer någon bädd alls |
| Minireningsverk | Mekanisk, biologisk och kemisk rening i en enhet | El, serviceavtal, kemikalie, efterbehandling | Ingen vill sköta det, eller elen inte går att få fram |
| BDT- och gråvattenfilter | Filtermaterial renar bad-, disk- och tvättvatten | Att WC löses separat, och byte av filtermaterial | Huset har vattentoalett som ska anslutas |
| Källsorterat avlopp | Toalettvattnet skiljs av – bara BDT renas på tomten | Ny toalett, tank, plats för slambil | Slambilen inte kommer fram, eller tömningen blir för dyr |
Kolumnen längst till höger är den som brukar avgöra i praktiken. Det är oftare marken eller tillgängligheten som stryker ett alternativ än priset.
Steget som alla har gemensamt
Nästan alla lösningar börjar likadant: med en slamavskiljare. Det är behållaren närmast huset där fasta partiklar sjunker till botten och fett flyter upp.
Slamavskiljaren renar inte vattnet. Den skyddar nästa steg från att sättas igen. Det är därför en slamavskiljare ensam aldrig räcker för ett hus med vattentoalett – att släppa ut enbart slamavskilt avloppsvatten till ett vattenområde är förbjudet enligt 12 § i förordningen 1998:899.
Det som skiljer teknikerna åt är vad som händer efter slamavskiljaren.
Vad som faktiskt styr valet
Det är lätt att tro att man väljer teknik. I praktiken väljer förutsättningarna åt dig, i den här ordningen:
- Marken. En infiltration kräver jord som varken är för tät eller för genomsläpplig, och minst en meter mellan infiltrationsytan och den högsta grundvattenytan. Är marken lera går det inte att infiltrera. Vattnet blir stående, och då återstår en markbädd, ett kompaktfilter eller ett minireningsverk.
- Var det renade vattnet kan släppas ut. Allt utom infiltrationen lämnar ifrån sig vatten som ska någonstans – ett dike, ett vattendrag, en stenkista. Finns ingen godtagbar utsläppspunkt inom rimligt avstånd faller markbädden och kompaktfiltret bort på samma sätt som infiltrationen faller på lera. Frågan avgörs på plats och glöms ofta bort tills den fördyrar projektet.
- Skyddsnivån. Hög skyddsnivå betyder 90 procents fosforreduktion i stället för 70, och ofta ett krav på 50 procents kväverening. Se skyddsnivå.
- Hur huset används. Ett permanentbebott hus ger jämn belastning. Ett fritidshus som står tomt i sju månader och sedan fylls med tolv personer över midsommar är något helt annat, och det passar vissa tekniker mycket sämre än andra.
- Vad du orkar sköta. Ett minireningsverk utan serviceavtal kan rena sämre än en välbyggd markbädd.
Först därefter kommer priset.
Två saker avgör oftare än allt annat
Är marken lera är infiltrationen borta. Det spelar ingen roll hur billig den är eller hur gärna du vill ha den – vattnet sjunker inte undan. Kvar står markbädd, kompaktfilter eller minireningsverk, och då blir utsläppspunkten nästa fråga.
Krävs kväverening är det oftast minireningsverk som gäller. Kvävekrav följer i regel med hög skyddsnivå, och kväve är svårt att rena bort i marken.
De två frågorna avgör tillsammans de flesta projekt. Är marken bra och skyddsnivån normal ligger infiltrationen nära till hands. Är marken lera och skyddsnivån hög är det ett minireningsverk med efterbehandling som brukar bli svaret.
Ta hjälp med bedömningen
Det här är inte en bedömning som går att göra från köksbordet. Vad marken tål, var grundvattnet ligger, vart det renade vattnet kan ta vägen, hur långt det är till brunnar och vad kommunen kommer att kräva – det hänger ihop, och en felbedömning på en av punkterna kan göra hela lösningen omöjlig efter att den är projekterad.
Provgropen är utgångspunkten. Den visar jordart, grundvattennivå och om det finns berg i vägen, och den bör grävas innan du begär offerter. Utan den blir offerterna gissningar. Se praktiska råd för hur den går till, och förutsättningar för det som avgörs av tomten i övrigt.
Kväve är den skiljelinje som brukar avgöra
Kräver kommunen kväverening smalnar valet av rejält – i praktiken till två alternativ.
Kväverening kräver att vattnet omväxlande passerar syrerika och syrefattiga miljöer. Först omvandlar bakterier ammonium till nitrat, vilket kräver syre. Sedan omvandlar andra bakterier nitratet till kvävgas som avgår till luften, och det kräver frånvaro av syre.
Att bygga in båda miljöerna i en markbädd är i praktiken svårt. Ett kvävekrav pekar därför i regel mot minireningsverk, som kan styra luftningen och växla mellan miljöerna. Det andra svaret är att sortera bort toalettvattnet helt, eftersom nästan allt kväve finns där – men det förutsätter sluten tank eller torrtoalett, och det är ett större ingrepp i hur hushållet fungerar. Se källsorterat avlopp.
Presumtionsregeln. Två anläggningstyper bör enligt de allmänna råden anses klara normal nivå för organiska ämnen och fosfor: infiltration byggd enligt faktablad 8147 eller EN 12566 del 2, och urinavlastad eller på annat sätt fosforavlastad markbädd byggd enligt faktablad 8147 eller EN 12566 del 5.
Bedömningen gäller uttryckligen inte kväve. För kväverening finns ingen motsvarande genväg.
Kompletteringar som går att lägga till
Ingen av de fyra teknikerna är låst. Det går att bygga på:
- Kemisk fällning doserar ett flockningsmedel som binder löst fosfor. Vanligaste sättet att ta sig från 70 till 90 procents fosforreduktion.
- Fosforfälla är en brunn med kalkhaltigt material efter den biologiska reningen. Materialet mättas och måste bytas – räkna in den kostnaden.
- Efterbehandling är ett extra steg för smittskydd, oftast ett resorptionsdike eller en markbädd. Många kommuner kräver det efter ett minireningsverk.
- Snålspolande toalett minskar volymen och belastningen oavsett vilken teknik du väljer.
Om CE-märkning
Förtillverkade minireningsverk ska vara CE-märkta enligt standarden EN 12566-3. Märkningen betyder att produkten är provad och att tillverkaren deklarerat vad den klarar.
Den betyder däremot inte att produkten är godkänd att använda i Sverige. Det står uttryckligen i de allmänna råden. Det är kommunen som prövar din anläggning, och en CE-märkt produkt kan mycket väl underkännas för just din tomt.