Uppdaterad Källorna lästa –
Gränsvärden för miljöskydd
Miljöskyddskraven är de enda kraven som uttrycks i siffror: tre ämnen och två nivåer. Här är vad varje siffra betyder i praktiken, vilka tekniker som klarar den, och varför procenttalen bara är halva kravet.
Kraven i siffror
| Ämne | Normal skyddsnivå | Hög skyddsnivå |
|---|---|---|
| Organiska ämnen (BOD7 eller BOD5) | minst 90 % reduktion | minst 90 % reduktion |
| Fosfor (tot-P) | minst 70 % reduktion | minst 90 % reduktion |
| Kväve (tot-N) | inget krav | minst 50 % reduktion |
| Hälsoskydd | inga siffror – bedöms i det enskilda fallet | ytterligare skyddsåtgärder utöver reningen |
90%
Organiska ämnen, BOD7 eller BOD5
Båda nivåerna
HVMFS 2016:17
70/90%
Fosfor, tot-P
Båda nivåerna
HVMFS 2016:17
50%
Kväve, tot-N
Hög skyddsnivå
HVMFS 2016:17
Siffrorna är bara en del av kravet
Det är lätt att tro att normal skyddsnivå betyder ”90 procent BOD och 70 procent fosfor”. Men reduktionskraven är två punkter av sex. De andra fyra ställer krav på vattensnål teknik, på vilka kemikalier du använder, på att näringen ska gå att återvinna och på skydd mot smitta för djur.
Normal nivå
- A
- Teknik som begränsar användningen av vatten används, t.ex. vattensnåla armaturer.
- B
- Fosfatfria tvättmedel och fosfatfria hushållskemikalier används.
- C
- Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 90 % reduktion av organiska ämnen (mätt som BOD7 eller BOD5).
- D
- Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 70 % reduktion av fosfor (tot-P).
- E
- Avloppsanordningen möjliggör återvinning av näringsämnen ur avloppsfraktioner eller andra restprodukter.
- F
- Åtgärder vidtas för att minimera risk för smitta eller annan olägenhet för djur.
Hög nivå
Gäller utöver A–C, E och F. Punkt G ersätter punkt D – kravet på fosfor höjs från 70 till 90 procent.
- G
- Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 90 % reduktion av fosfor (tot-P).
- H
- Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 50 % reduktion av kväve (tot-N).
Organiska ämnen (BOD7 eller BOD5)
BOD står för biokemisk syreförbrukning. Siffran mäter hur mycket syre bakterier förbrukar när de bryter ner det organiska materialet i vattnet – sjuan betyder att man mäter under sju dygn. Släpper du ut vatten med hög BOD förbrukas syret i sjön eller bäcken, och fisk och bottendjur far illa.
Kravet är detsamma på båda nivåerna: minst 90 procent bort. En fungerande slamavskiljare följd av en infiltration eller markbädd klarar det normalt. Enbart en slamavskiljare gör det inte. För vattentoalett är det dessutom förbjudet enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd att släppa ut vatten som bara slamavskilts i ett vattenområde.
Fosfor (tot-P)
Fosfor är det som göder sjöar. I sötvatten är fosfor oftast det ämne som begränsar algtillväxten, så även små mängder får stor effekt. Det är därför fosforkravet är det som skiljer mest mellan nivåerna: 70 procent vid normal nivå, 90 procent vid hög.
Steget från 70 till 90 procent är det som oftast avgör teknikvalet. En vanlig infiltration i bra mark kan klara 70 procent. För 90 procent behövs som regel kemisk fällning, en fosforfälla eller ett minireningsverk med fosforsteg.
Kväve (tot-N)
Kväve göder framför allt havet. I Östersjön och andra kustnära vatten är kväve ofta det begränsande ämnet, medan det i inlandssjöar spelar mindre roll. Därför finns kravet bara vid hög skyddsnivå, och bara 50 procent.
Kväverening kräver att vattnet växlar mellan syrerika och syrefattiga miljöer. Det är i praktiken svårt att åstadkomma i markbaserade anläggningar, vilket gör att ett kvävekrav i regel pekar mot minireningsverk.
Två anläggningstyper bör anses klara normal nivå
De allmänna råden innehåller en presumtionsregel. Två anläggningstyper bör anses uppnå normal nivå för organiska ämnen och fosfor:
- Infiltrationsanläggning inrättad enligt teknisk rapport EN 12566 del 2, eller enligt Naturvårdsverkets faktablad 8147.
- Urinavlastad eller på annat sätt fosforavlastad markbädd inrättad enligt teknisk rapport EN 12566 del 5, eller enligt Naturvårdsverkets faktablad 8147.
Två förbehåll. Presumtionen gäller bara organiska ämnen och fosfor – uttryckligen inte kväve. Och den gäller bara om anläggningen faktiskt är byggd enligt den standard eller det faktablad som anges. Är den det inte, bedöms prestandan i det enskilda fallet som för alla andra anläggningar.
Vad kraven betyder för teknikvalet
| Teknik | Normal nivå, miljöskydd | Hög nivå, miljöskydd | Kommentar |
|---|---|---|---|
| Enbart slamavskiljare | Nej | Nej | Klarar inte kravet på organiska ämnen. För vattentoalett är utsläpp i vattenområde efter enbart slamavskiljning förbjudet. |
| Infiltration enligt faktablad 8147 eller EN 12566-2 | Bör anses klara | Sällan | Omfattas av presumtionsregeln för organiska ämnen och fosfor, men inte för kväve. Kräver genomsläpplig mark och minst 1 m till högsta grundvattenytan. |
| Urinavlastad eller fosforavlastad markbädd enligt faktablad 8147 eller EN 12566-5 | Bör anses klara | Sällan utan komplement | Samma presumtion som infiltrationen. Gäller den avlastade varianten – inte markbädd i allmänhet. |
| Markbädd i övrigt | Kan klara | Sällan utan komplement | Används där marken inte lämpar sig för infiltration. Fosforreningen avtar med åren. |
| Kompaktfilter och biomoduler | Kan klara | Beror på lösning | Tar mindre plats än en markbädd. Kräver att anläggningen är rätt dimensionerad. |
| Markbädd med fosforfälla | Kan klara | Kan klara | Filtermaterialet är förbrukat efter en tid och måste bytas. Räkna med den kostnaden. |
| Minireningsverk | Kan klara | Kan klara, beror på modell | Vilken nivå verket klarar framgår av prestandadeklarationen för just den modellen – jämför den, inte fabrikatet. Den lösning som oftast är aktuell vid kvävekrav. För hälsoskydd krävs ofta ett steg till, se nedan. Kräver serviceavtal och tillsyn. |
| Källsorterat avlopp | Kan klara | Kan klara | Klosettvattnet förs bort i stället för att renas på plats, så merparten av kvävet och fosforn når aldrig anläggningen. Bara BDT-vattnet renas på tomten. Se källsorterat avlopp. |
| Sluten tank för WC plus separat BDT-lösning | Kan klara | Kan klara | Används där inget får släppas ut på plats. Tömningskostnaden blir den stora posten. |
Förbehåll. Att en teknik kan klara ett gränsvärde betyder inte att den gör det på din tomt. Reningsresultatet beror på markens egenskaper, dimensioneringen, hur anläggningen byggs och hur den sköts. Ett minireningsverk utan serviceavtal kan rena sämre än en välbyggd markbädd.
Minireningsverk med tilläggsrening
Räcker inte verket självt går det oftast att komplettera. Ett efterföljande steg kopplas efter verket och tar hand om det som återstår – kemisk fällning, ett fosforfilter, en efterpoleringsdamm eller UV-desinfektion.
Det är därför kombinationen minireningsverk plus tilläggsrening är den som brukar gå att anpassa även till de hårdaste kraven, och den som oftast blir svaret när både miljöskydd och hälsoskydd ligger på hög nivå. Vilka steg som behövs avgörs av vad kommunen kräver på just din tomt. Varje steg tillkommer dessutom i både investering och skötsel, så det är ingen gratis lösning – det är en lösning som går att skala efter kravet.
Hälsoskyddet bedöms för sig. Tabellen ovan gäller miljöskydd. Ett verk som klarar hög nivå för miljöskydd är inte automatiskt tillräckligt för hälsoskydd – där handlar det om smittrisk, och kravet vid hög nivå är att skyddsåtgärder vidtas utöver den huvudsakliga reningen. I praktiken kan det vara UV-desinfektion, en efterpoleringsdamm eller en utsläppspunkt som flyttas. Se hälsoskydd – smittrisken.
Hur mäts det egentligen?
Ingen mäter i praktiken utsläppet från ett vanligt enskilt avlopp löpande. För fabrikstillverkade anläggningar som minireningsverk finns i stället provning enligt standarden EN 12566-3, som ligger bakom CE-märkningen. Tillverkaren visar med provningsresultat vad anläggningen klarar, och kommunen bedömer om det räcker.
För markbaserade anläggningar bedöms i stället utformningen: rätt dimensionering, rätt material, tillräckligt avstånd till grundvattnet. Man litar på konstruktionen snarare än på mätning.
Men provtagning förekommer
Kommunen kan ställa krav på provtagning, antingen som villkor i tillståndet eller inom tillsynen. Det gäller framför allt minireningsverk, där verket har en definierad utloppspunkt och där funktionen är beroende av att processen sköts. Men det förekommer också på utsläppet från en markbädd, tät eller vanlig, eftersom en markbädd samlar upp vattnet i botten och därmed har en punkt att ta prov från.
Havs- och vattenmyndighetens vägledning för tillsyn anger att provtagning för att kontrollera funktionen kan behövas som komplement till okulär besiktning för vissa anläggningstyper, med prover analyserade i fält eller på laboratorium.
Fråga därför vad som gäller i din kommun innan du väljer. En anläggning med provtagningskrav bär en löpande kostnad som inte syns i offerten, och en infiltration är svår att provta, eftersom den saknar definierat utlopp. Där kontrolleras i stället avståndet till grundvattnet.