Uppdaterad Källorna lästa –
Provgrop, teknikval och placering
Vilken teknik som är möjlig avgörs på tomten, inte i regelverket. Här är hur du tar reda på vad marken tillåter, och var sakerna ska ligga. Måtten kommer ur Naturvårdsverkets faktablad 8147, som de allmänna råden fortfarande hänvisar till som dimensioneringsgrund.
Vilken teknik marken tillåter
Fastigheten avgör vilken lösning som krävs – och därmed vad den kostar. Jordarten är det tyngsta, men brunnar, energibrunnar, befintliga ledningar och tillgången till en utsläppspunkt kan stryka ett alternativ som marken i sig hade tillåtit.
Så här faller alternativen ut utifrån jordarten.
| Det du hittar | Vad det betyder | Vad som återstår |
|---|---|---|
| Lera eller annan tät jord | Vattnet tränger inte ner. Infiltration är olämpligt. | Markbädd, kompaktfilter, minireningsverk eller källsortering |
| Sand eller sandig morän | Det gynnsamma fallet. Ofta rätt kornstorlek för infiltration. | Infiltration, om avstånd och lutning tillåter |
| Grovt grus | Vattnet rinner rakt igenom utan att hinna renas. | Markbädd med kontrollerat filtermaterial |
| Berg eller tunt jordtäcke | Ingen omättad zon att rena i. | Tät markbädd, minireningsverk eller källsortering |
| Högt grundvatten | Mindre än 1 m från infiltrationsytan till högsta grundvattenytan. | Upphöjd bädd, tät markbädd eller källsortering |
| Lutning över 15 % | Kritiska förhållanden enligt faktablad 8147. | Kräver noggrann projektering |
| Lutning över 25 % | Ingen infiltrationsanläggning bör byggas utan specialundersökning. | Utred särskilt, eller välj annan teknik |
Ett ord om lera. Att marken är lerig betyder inte att projektet är omöjligt – det betyder att infiltration faller bort. Markbädd fungerar i lera, eftersom du tar med dig eget filtermaterial. Men då måste du också ha någonstans att göra av det uppsamlade vattnet, och i tät mark är den frågan inte alltid självklar.
Provgropen
Provgropen avgör om resten av projektet är realistiskt, och den kostar en halvdag med grävmaskin.
Gå aldrig ner i en provgrop. En schakt på två meter som rasar lägger två till tre ton jord över den som står i den. Det räcker för att skada allvarligt, i värsta fall kväva.
Släntlutningen måste anpassas efter jordart, djup, vattenförhållanden och vad som belastar kanten – det går inte att bestämma i förväg på ett allmänt sätt. Schakt är det farligaste momentet i hela projektet, och det är arbete för någon med rätt utbildning. Maskinentreprenörerna utbildar schaktansvariga, och intyget registreras i ID06.
Du behöver inte stå i gropen för att läsa jordprofilen. Titta från kanten, på behörigt avstånd.
Så görs den
- Gräv med maskin, normalt 2–2,5 meter djupt. Påträffas grundvatten grundare än två meter bör gropen gå minst en halv meter under grundvattenytan.
- Gräv på rätt antal ställen. Två punkter räcker ofta för en enfamiljsanläggning. För en anläggning för fem hushåll bör minst tre punkter tas som riktvärde.
- Låt gropen stå. I finkornig jord behöver den stå några timmar, eller så länge som krävs för att grundvattenytan ska stabilisera sig. Mäter du direkt får du fel svar.
- Skrapa profilen ren så att lagren framträder tydligt.
- Ta jordprover, cirka 0,5 liter per prov, från den nivå där spridningsledningen ska ligga. Sten större än cirka 20 mm sorteras bort. Varje prov märks med grop, datum och djup.
- Fotografera eller skissa profilen och ange lagrens tjocklek. Skicka proverna på siktanalys.
Vad den ska visa
- Jordlagerföljden. Vilka lager som finns och hur tjocka de är.
- Grundvattenytans nivå den dag du gräver, med datum – och en bedömning av den högsta nivån under året. Det är den senare som gäller.
- Grundvattnets lutningsriktning, som bestäms genom avvägning och ritas in på situationsplanen.
- Om det finns berg, och på vilket djup.
- Hur stenig marken är. Sten och block avgör hur mycket schakten kostar, och kan göra en tänkt placering opraktisk även om jordarten är rätt.
- Om marken är sank eller håller vatten även i torrt väder.
- Jordens kornstorlek, via siktanalys på laboratorium.
Mät från rätt ställe. Det vertikala skyddsavståndet mäts från infiltrationsytan ner till den högsta grundvattenytan – inte från markytan. Det är en vanlig felkälla när någon räknar själv.
Läs färgerna i jordprofilen. Marken ovanför den högsta grundvattenytan är ofta rödbrun av järnoxid, medan zonen kring och under högsta nivån drar åt blågrått. Färgskiftningen är ett sätt att bedöma var grundvattnet står som högst under året, även om du gräver en torr sommardag.
Hur själva markarbetet ska utföras
Måtten på den här sidan kommer ur Naturvårdsverkets faktablad 8147 och handlar om var saker ska ligga. Hur schakten, ledningsbädden, kringfyllningen och återfyllningen ska utföras rent tekniskt styrs i stället av AMA Anläggning, som är byggbranschens gemensamma standard för markarbeten. Aktuell utgåva är Anläggning 26.
Du behöver inte kunna AMA. Men det är värt att veta att den finns, av två skäl: en entreprenör som arbetar mot AMA vet vad du menar när du frågar, och det ger dig något konkret att skriva in i avtalet. Se att välja entreprenör.
Hur anläggningen ska placeras
Måtten nedan är riktvärden ur de allmänna råden, HVMFS 2016:17, där inget annat anges. Kommunen kan kräva annat.
- Slamavskiljaren minst 10 meter från bostadshus och minst 4 meter från fastighetsgräns. En täthetsprovad slamavskiljare bör ha minst 20 meter till vattentäkt.
- Minst 10 meter, helst mer än 30 meter, till ytvatten eller dike. Vid kraftig marklutning kan betydligt längre avstånd behövas.
- Minst 20 meter till dricksvattenbrunn, ofta mer. Avståndet bör motsvara grundvattnets transportsträcka under två till tre månader, och styrs därför av jordart, lutning och brunnstyp. Se skyddsavstånd.
- Ledningarna räknas också. En ledning som täthetsprovats på plats bör ha minst 10 meter till vattentäkt, en som inte är täthetsprovad minst 20 meter.
- Minst 5 meter till väg, stig eller fastighetsgräns för själva anläggningen, enligt faktablad 8147. Finns risk för vattenuppträngning eller ytuppmjukning kan avståndet behöva utökas.
- Riktning och avstånd till alla vattentäkter inom 200 meter ska anges i ansökan.
- Energibrunnar – dina egna och grannarnas. De allmänna råden säger att avloppsanordningen bör placeras nedströms en energibrunn. Rita in dem innan placeringen bestäms.
- Befintliga ledningar och kablar. El, vatten, fiber och dränering ligger också i marken. Lokalisera dem innan schakten börjar – de kan tvinga fram en annan dragning.
Tänk på slambilen
Två mått som glöms bort och som blir dyra i efterhand:
- Det bör inte vara mer än 6 meters nivåskillnad mellan slamtömningsfordonets anslutning och slamavskiljarens botten.
- Är det horisontella avståndet över 25 meter fördyras tömningen normalt.
Slamavskiljaren måste alltså vara åtkomlig för slambil, inte bara ligga rätt i förhållande till brunnar. Vad som krävs för att hålla åtkomsten användbar år efter år står under förutsättningar.
Hur bädden ska placeras i terrängen
Placeringen i terrängen avgör ofta hur länge en infiltration håller.
Lägg bädden högt. I sluttande terräng bör en infiltrationsanläggning helst ligga på krönet av en kulle, i andra hand längs sluttningen. Grundvattnet strömmar från höjdpunkter mot lågpunkter, och i lågpunkterna ligger grundvattenytan nära markytan – ibland i dagen.
Undvik svackor. Står valet mellan en utskjutande sluttning och en plats där sluttningen bildar en inbuktning ska den utskjutande väljas. Från en utskjutande punkt strömmar vattnet ut åt flera håll. Från en svacka strömmar det mot en punkt där det kan tränga upp.
Lägg ledningarna längs höjdkurvan. Byggs anläggningen utmed en sluttning ska spridningsledningarna följa samma höjdkurva, annars belastas den nedersta ledningen allt.
Leta efter kritiska tvärsnitt nedströms. Ett kritiskt tvärsnitt är en punkt där marken av något skäl inte släpper igenom vattnet – grunt berg, ett finkornigt skikt eller en lokal svacka. Där kan avloppsvattnet tryckas upp till ytan, även om bädden i sig är korrekt byggd. Gå sträckan nedanför den tänkta bädden innan du bestämmer dig.
Utsläppspunkten för ett minireningsverk
Ett minireningsverk har, till skillnad från en infiltration, en punkt där renat vatten lämnar anläggningen. Var den punkten ligger är en del av prövningen, inte en detalj.
Den ska vara svår att komma åt. De allmänna råden nämner uttryckligen att en av åtgärderna vid hög skyddsnivå för hälsoskydd är att göra utsläppspunkten mer svårtillgänglig. I praktiken betyder det täckt dike, växtlighet eller stängsel – så att varken barn eller djur kommer i kontakt med vattnet.
Den ska ligga nedströms brunnar, i grundvattnets strömningsriktning bort från dricksvattentäkter, inte mot dem.
Den ska ha ett efterbehandlingssteg. Oftast ett resorptionsdike, alltså ett grunt bevuxet dike där vattnet tas upp av växtlighet i stället för att rinna vidare som ytvatten. Många kommuner kräver någon form av efterbehandling.
Går det, led vattnet längre bort. Behöver utsläppet flyttas för att komma på säkert avstånd från en brunn eller en badplats går det att pumpa. Det är billigare än att bygga om anläggningen senare.
Innan du bokar grävmaskinen
- Provgrop grävd, gropen har fått stå, grundvattenytan avläst med datum
- Jordprov skickat på siktanalys
- Grundvattnets strömningsriktning bestämd
- Alla vattentäkter inom 200 meter inritade på situationsplanen
- Energibrunnar inritade – egna och grannarnas
- Befintliga ledningar och kablar lokaliserade
- Utsläppspunkt utpekad, om lösningen kräver en
- Kontrollerat att slambilen kommer fram, och om sugslang eller uppställningsplats behövs
- Skyddsnivån bekräftad med miljökontoret
- Kontrollerat om fastigheten ligger i skyddat område
- Tillstånd beviljat – gräv aldrig innan beslutet är i hand
Vad du åtar dig
Ett enskilt avlopp är inte en produkt du köper och blir kvitt. Miljöbalken behandlar det som en verksamhet, och dig som den som driver den – du är verksamhetsutövare i balkens mening. Tre saker följer av det:
- Bevisbördan är omvänd. Det är du som ska kunna visa att anläggningen inte orsakar olägenhet, inte kommunen som ska bevisa att den gör det.
- Du ska ha kunskapen. Antingen själv, eller genom någon sakkunnig du anlitar.
- Du ska kontrollera fortlöpande. Egenkontrollen gäller oavsett om anläggningen är tillståndspliktig eller inte.
Hela genomgången med lagrum står under ditt ansvar som fastighetsägare. Vad skötseln konkret innebär står under förutsättningar.
Det åtagandet löper i decennier, och det följer med fastigheten. Den dag du säljer är det dokumentationen som avgör vad avloppet är värt i förhandlingen – tillstånd, entreprenörsrapport, servicerapporter, tömningskvitton.
Vad du kan lägga på någon annan
En del av åtagandet är ditt oavsett vad du gör. Men fyra tunga delar går att lämna ifrån sig, och det är där skillnaden mellan entreprenörer blir praktisk:
- Tillståndsansökan. Gör inte entreprenören det landar den hos dig, tillsammans med ansvaret om den blir fel.
- Dimensioneringen. Siktanalys, LTAR-värde och bäddens storlek. Den som inte räknar gissar, och gissningen syns först när bädden sätter igen.
- Dokumentationen. Entreprenörsrapporten med foton måste tas innan återfyllning. Missas den går den inte att göra i efterhand.
- Driften. Serviceavtal, provtagning och tillsyn av en teknisk anläggning.
Ingen av dem kräver att du väljer ett särskilt fabrikat. Alla fyra kräver att någon gjort det förut. Frågorna som visar om någon gjort det förut står under att välja entreprenör.